Eksta
Lyssna
Eksta är en strandsocken vid Gotlands västkust. I norr gränsar Eksta till Fröjel, i öster till Levide och i söder till Sporge.
Till Eksta hör Stora Karlsö och Lilla Karlsö.
Socknen består av slättbygd och skog i väster. Inom område förekommer åtta olika naturliga fodermarker, av vilka de flesta har en god hävd.
Vid sidan av jordbruket har här liksom på övriga håll fisket spelat en stor roll under framför allt självhushållets dagar. De stora öarna utanför kusten gav extra bete och ägdes sedan gammalt av bönder i Eksta.
Eksta socken är känd för sina stolta byggnadstraditioner. Här finns en mängd storbyggda gårdar, vilka antingen hyser tvåvånings enkel- eller parstugor med nedervåning från 1700-talet och salsvåning påbyggd vid 1800-talets mitt eller breda hus med flerdelad plan och källare från 1800-talets senare del.
Intressanta gårdsmiljöer av den första kategorin är Grymlings, Uggards, Mellings (nedbrunnen), Bjärges, Tomsarve och Hajdstäde. Till den andra kategorin hör Bjärges, Rondarve och Hägur. Eksta har även en intressant trähustradition med många bulladugårdar och inpanelade bulhus. Mitt i Eksta ligger byggnadsminnet Ferdinand Petterssons Mekaniska Verkstad från 1900-talets början.
Till området hör också Norrgarde i Sproge, där den södra parten, som är byggnadsminne, har en ovanligt välbevarad gårdsmiljö med byggnader i sten och bulteknik från 1700- och 1800-talet.
Namnet
Namnet Eksta (1300-talet Eüxsta) är övertaget från en försvunnen gård med namnet Este. Detta namn syftar i sin tur på Aist - ett våldsamt rinnande vattendrag. Gården låg vid en å som fortsätter ut över klintkanten. När det ursprungliga namnet blivit obegripligt har det förändrats till ek +sta(d).
Eksta sockens historia
Eksta socken har varit bebodd sedan stenåldern. En uppmärksammad boplats från mesolitisk tid ligger vid Ajvide.
Läs mer om Eksta sockens historia här
Eksta sockens historia
Stenålder - Ajvide
Ekstaområdet har under hela stenåldern använts som resursområde. Vid en före detta havsvik vid Ekstakustens mitt låg under mesolitisk tid en stenåldersboplats vid Ajvide-Jakobs.
Bronsålder - järnålder
Strax väster om Ajvideboplatsen, i ett stråk utefter den forna kusten, finns i dag ett flertal högar, rösen, skeppssättningar, resta stenar och stensättningar från bronsålder-järnålder, vilket visar på kontinuitet i boende och brukande.
Mitt i Eksta finns ett större antal fornåkrar från samma tid. I anslutning till fornåkrarna ligger ett flertal husgrunder från äldre järnålder med tillhörande stensträngssystem. Här finns också mindre gravfält och enstaka stensättningar. Spritt över en stor del av Ekstaområdet finns enstaka husgrunder med mer eller mindre välbevarade stensträngssystem.
Vikingatid
Flera fynd i form av silver vid Grymlings, Lillegårds och Rondarve i öster visar på troliga vikingatida boplatslägen intill ett stråk av före detta insjöar.
Medeltid
Bebyggelselämningar från medeltid finns förutom i Eksta kyrka vid Jakobs och Mellings.
1500-1600-talen
Från 1500- och 1600-talet känner vi till minst fyra ödegårdar.
Revisionsboken från 1600-talets mitt omnämner 25 gårdar i området, 23 skattehemman och två kronohemman. Av dessa var ungefär en tredjedel storgårdar med som mest 30 tunnland åker och 30 mansslätt äng. Störst var Bjärges, Jakobs och Bopparve. Ungefär lika stor andel gårdar var medelstora på cirka tio tunnland åker och tolv mansslätt äng. De minsta hade cirka fem tunnland åker och två till åtta mansslätt äng.
Kronohemmanen Tomsarve och Fintser var före detta ödegårdar som då nyligen åter tagits i bruk. Endast en av de 25 gårdarna var vid denna tid delad i parter.
1700-talet
Skattläggningskartan från 1703 visar på små åkrar samlade intill gårdarna eller liggande i den närliggande ängs- och hagmarken. Den centrala delen av Eksta upptogs av ängs- och hagmarker. Söder, norr och öster härom fanns större eller mindre myrområden. I norr och väster låg stora skogar med här och var ensamliggande gårdar.
De flesta av 1700-talets gårdar ligger fortfarande på ursprunglig plats och vägnätet är till stora delar intakt sedan dess. Större delen av 1700-talets åkrar brukas än i detta område.
1800-talet
Med tiden kom gårdarna att delas i flera parter, som på 1800-talet i samband med laga skifte ofta fick flytta ut. Skiftena medförde större möjligheter till rationellt brukande. Mindre åkrar lades ihop, större delen av ängsmarken lades under plogen och även en stor del av hagmarken odlades upp.
1900-talet
Vid slutet av 1800-talet och 1900-talets början var uppodlingsgraden liksom befolkningsökningen som störst Under denna tid tillkom ett antal små och avlägset liggande åkrar i skogsområdet mot kusten.
Utdikningen och uppodlingen av myrarna pågick långt in på 1900-talet och tillförde området en väsentlig areal åkermark. Skiftet och nya brukningsmetoder tillförde ägor och åkrar ett mer linjärt utseende. Nya raka vägar anlades mot kusten.
Mellan 1930- och 1970-talet har de sent upptagna och perifert liggande åkrarna övergetts. I norr har åkermark tillkommit genom uppodlingen av Mickelmyr.
Odlingslandskapet Eksta
Ekstakusten norr om Skansudd består av sand och grus. Längre norrut börjar en låg klint av lerig kalksten beväxt med skog.
Innanför strandskogsbältet vidtar ett svagt böljande relativt öppet och bördigt småskaligt jordbrukslandskap med åkrar liggande centralt omkring de ofta stora gårdarna och med betesmarker i utkanterna vid skogsområdena.
Inom detta bevarandeområde förekommer åtta olika naturliga fodermarker, av vilka de flesta har en god hävd.
Vid Hägur ligger Burgänget om fem hektar och objekt Eksta 20 i ängs- och hagmarksinventeringen innehåller en hektar svagt hävdad slåttermark.
Området innefattar den centrala delen av Eksta socken samt den nordligaste delen av Sproge socken.
Värdekriterier
- Täta fornlämningsmiljöer i området visar på kontinuerligt nyttjande och brukande sedan stenålder.
- Här finns ett stort antal fornåkrar och husgrunder från järnålder med tillhörande stensträngssystem, ett flertal kända vikingatida bebyggelselågen samt kända medeltida bebyggelselämningar.
- Större delen av 1700-talets åkrar odlas än.
- Spår av äldre brukande är oftast lätt avläsbart i terrängen.
- Småskalig arrondering.
- Till stora delar ålderdomligt vägnät.
- Ett stort antal kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer från 1700-1800-tal, oftast i ursprungligt läge och med ålderdomliga bygdetypiska drag.
- Området har stora skönhetsvärden.
- Det har också stora pedagogiska värden.
- Det är lättillgängligt.
- Det är av stort värde för turism och friluftsliv.
Kontakta Region Gotland
Region Gotlands kundtjänst
Vi svarar på frågor om vår service och verksamheter, hör av dig till oss på telefon eller e-post.
Hjälpte informationen på sidan dig?
Sidinformation
- Senast uppdaterad:
- 3 oktober 2023