Gotlands naturtyper

Gotlands natur är i många avseenden unik. Det är därför inte konstigt att en ganska stor del av Gotland har pekats ut som område av riksintresse för naturvården. Även utanför dessa riksintresseområden finns stora naturvärden. Större delen av det gotländska landskapet är genom hävd präglat av människans verksamheter sedan många hundra år tillbaka.

Detta kulturlandskap har medgivit en stor biologisk mångfald. Genom ändrade brukningsmetoder, utdikningar, borttagande av odlingshinder och genom en bebyggelseutveckling som inte beaktar naturens villkor riskerar mångfalden att utarmas.

Biologisk mångfald syftar både på arternas livsmiljöer som arterna i sig. Ett av miljökvalitetsmålen heter Ett rikt växt- och djurliv och innebär att arterna ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Arternas livsmiljöer samt deras funktion och processer ska därför värnas.

I miljömålen anges att det är naturtyperna lövängar (även igenväxta och sådana som numera betas), kalkbarrskogar, hällmarkstallskogar, betad skog, alvarmarker, havsstrandängar, källmyrar och agmyrar som man främst bör inrikta sig på att skydda och säkerställa.

De mest unika naturvärdena har ett starkt formellt skydd och regleras genom bestämmelser för exempelvis nationalpark, naturreservat, Natura 2000-områden och artskyddsförordningen.

Gotlands naturtyper: Beskrivningar, hotfaktorer och riktlinjer för bevarande

Region Gotland har tagit fram en grönplan som kartlägger och beskriver Gotlands grönstruktur. I en av bilagorna till grönplanen kan du läsa mer om Gotlands naturtyper.

Gotlands naturtyper

Grönplan för Gotland

Naturvärdeskarta