Om Fårö

Spåren i kulturlandskapet är ofta intakta, där skiften inte ägt rum och det småskaliga och oregelbundna ägandemöstret finns kvar. Många gårdsmiljöer minner om äldre byggnadstradition. Fiskelägen har historiska rötter i medeltiden.

Under 1600- och 1700-talen började man utvinna och exportera kalk från ön. Flera mer eller mindre väl bevarade anläggningar finns i anslutning till kusterna.

I samband med andra världskriget fick Fårö stor militär betydelse. Mellan 1939 till 1998 förbjöds alla utlänningar att besöka ön. Militära anläggningar och installationer uppfördes runt om på ön, varav spår ännu finns kvar.

Turismen är vid sidan av jordbruket den idag viktigaste näringen på Fårö. Ön är glest befolkad, där tätbebyggelsen endast omfattar knappt sex procent av ytan. Antalet sommarboende är uppskattningsvis 10 000 medan antalet helårsboende 2010 var ca 550 personer.

Fårö har också unika naturvärden. En stor del av öns marker betas. Här finns alvarmarker med tunna jordlager, myrar, små glesa skogsområden och träsk. Flygsandsområdet Ulla Hau på Avanäset bör också nämnas, liksom de grova tallar som främst förekommer i Västur.

Till Fårö socken hör även nationalparken Gotska Sandön.

Namnet Fårö (Farøø på 1300-talet) bygger troligen på orden far, i betydelsen färdas, resa, farvatten - samt ö. Fårö bestod under järnåldern av flera öar med seglingsbara sund emellan. De nuvarande träsken har ingått i vattenförbindelser från kust till kust.

Austur och Västur

Fåröborna delar in ön i Austur (östra Fårö) och Västur (västra Fårö). Ön har tidigare varit uppdelad i två större landområden med en farled mellan Aursviken och Alnäsaviken. Landhöjningen har gjort att ön växt samman. Det som finns kvar av den tidigare segelleden är de tre insjöarna Alnäsaträsk, Norrsund och Bodansträsk.

I den västra hälften dominerar ensamgårdarna med små åkerarealer och stora betesmarker. Flera av gårdarna har – eller har haft – ägor även på östra delen av ön.

Austre präglas av tätare bebyggelse och större uppodling. Här dominerar grannlagen, flera gårdar som byggts tillsammans utan att ha annat gemensamt än ängsslåtter och agtäckning. I Austur finns också mindre ägor som tillkommit under 1800-talet.

Till austur hör även det stora skogsbevuxna sandområdet Avanäs.

Riksintressen

Stora delar av Fårö ligger idag inom områden som är av intresse för kulturvården.

De olika områdena omfattar bebyggelse och odlingslandskap vid Ava, Gåsemora, Lansa-Marpes, Verkegards-Dämba, kyrkan samt Fårös västra kust. Totalt handlar det om knappt hälften av öns totala storlek.