Möt sommarvikarien Jonas

Solens strålar letar sig förbi molnen och hittar ner till den moderna betongbyggnaden med gula fönster. Det är i början av augusti och gräset doftar nyklippt, förmodligen för första gången på länge tack vare det efterlängtade regnet. Adressen är Tjelvarvägen 11D i Visby och här ligger korttidsenheten, en verksamhet med plats för 40 brukare och dubbelt så många medarbetare.

Sommar i all ära, den kan vara alldeles underbar. Men den kan också vara raka motsatsen, åtminstone för de verksamheter som saknar tillräckligt med personal i semestertider. En av sommarens alla vikarier är gotlänningen Jonas Ihreskog Florin, 22 år, som för andra året i rad återvänder till korttidsenheten som boendeassistent. Till vardags studerar Jonas läkarprogrammet i Uppsala. Ett karriärsval som han själv berättar inte var helt solklart.

- Det är ren slump egentligen. Jag tänkte ett tag att jag skulle bli ingenjör, men det blev inte så. Nu trivs jag jättebra med att studera till läkare. Jag känner mer och mer hur jag växer in i mitt karriärsval och att jag valt rätt.

Läkarprogrammet toppar ständigt listorna över högst antagningspoäng och för den som kniper en plats är det sex intensiva studieår som väntar. Precis innan sommaren avslutade Jonas sin tredje termin utav tolv. Under sommaren, när kurslitteraturen lyser med sin frånvaro, finns utrymme för ett annat intresse: läsning.

- Jag läser mest klassiker. Sådana där böcker som jag känner att man borde ha läst. Just nu har jag börjat på Djurfarmen av George Orwell.

I entrén finns även ett minibibliotek för brukarna på korttidsenheten.

Mellan gymbesök, läsning och kompishäng, så är det just här på korttidsenheten i Visby som Jonas spenderar merparten av sin vakna tid. Här erbjuds patienter en mellanlandning efter sin lasarettsvistelse, antingen i väntan på en stabil hemgång eller på en förflyttning till ett anpassat boende. Hur lång mellanlandningen blir är ytterst individuell och varierar. I regel mellan två veckor och två månader. Därtill finns också platser för växelvård.

- Växelvård är när man bor växelvis två veckor hemma och två veckor här. Det är framförallt för att anhöriga ska få avlastning och tid för återhämtning. Vi har växelvårdsbrukare som kommit och gått i flera år.

För att ge brukarna den bästa möjliga vård och rehabilitering, består personalen av sjuksköterskor, undersköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Läkare finns att tillgå vid behov.

- Kortfattat så är korttidsenheten till för de brukare som är för friska för lasarettet men för sjuka för att klara sig själva hemma. Vanligt förekommande kan vara att en äldre människa har brutit ett ben. Då får patienten benet gipsat på lasarettet och hamnar sedan hos oss för återhämtning tills en trygg hemgång kan genomföras.

Jonas visar entusiastiskt runt på boendet. Några brukare hälsar när vi passerar. Trots sin ringa ålder, är Jonas lugn, trygg och pedagogisk. Tillsammans passerar vi personalrum, patientrum och omklädningsrum. Allt känns ljust, fräscht och luftigt. Att det är nybyggt går inte att ta miste på. Något som sticker ut? Ja, det är väl herrarnas omklädningsrum. Minst fem gånger mindre än damernas och en bister reality check i att det ännu är allt för få män som söker sig till vård- och omsorgsyrken.

Jonas styr stegen ut mot innerträdgården. Där, i ena hörnet, står ett litet växthus. Vattenmelon, gurka och tomater frodas och gör sig redo för skörd. En odling som inte bara personalen ansvarar för, även brukarna hjälper till.

För någon vecka sedan hade vi en utemöbel som behövde oljas in. Då var det en av brukarna som ville vara delaktig. Vissa brukare kan behöva praktisk hjälp med i princip allt medan andra är väldigt självgående. Då blir min uppgift att istället för omvårdnad bistå med social närvaro. Det är en stor del av det här jobbet, att bemöta människor. Personligen tror jag att en brukare som känner sig sedd och lyssnad på också känner sig bättre till mods oberoende av vad vistelsen i slutändan får för resultat.

Vi rör oss tillbaka in. Solen har börjat gå i moln och Jonas gör sig redo för att gå tillbaka till sina arbetsuppgifter.

Jag trivs med att jobba, jag gillar det. Jag lär mig mycket här. Oavsett om man studerar till läkare, sjuksköterska, undersköterska eller vad som helst egentligen så rekommenderar jag det. Den bästa delen av jobbet är att se när brukarna successivt blir bättre. Speciellt när jag märker att de själva börjar tro på sin utveckling och sina framsteg. Ungefär då brukar det vara dags för brukaren att lämna oss och åka hem, vilket kan vara vemodigt, men då har vi gjort vårt jobb här. Och det är en tillfredsställande känsla och veta att vi ligger bakom det.

Oavsett vad framtiden bär med sig för utmaningar och möjligheter, så önskar vi Jonas ett stort lycka till med studierna och ett ännu större tack för den här sommaren. Vilka sommarvikarier har vi ynnesten att få se återvända nästa år?