Fiskelägen viktiga för kulturmiljön

De gotländska fiskelägenas traditionella roll är i stort sett överspelad. Det innebär att vi idag använder dem med nya syften och under andra förutsättningar än som utgångspunkt för fiske.

För att lägenas bebyggelsestruktur och sociala betydelse i största möjliga utsträckning ska bevaras behövs klara och entydiga riktlinjer från ansvariga myndigheter och institutioner. Samfälligheternas roll är här mycket viktig.

Efter stora omställningar av fisket kom en diskussion att föras under 1940-talet, inom bland annat Hembygdsförbundet, kring förändringar som hotade kulturvärden i fiskelägena.

När det senare, genom ny lagstiftning, blev svårare att bygga på stranden och intresset för de befintliga bodarna ökade följde kommunala myndigheter utvecklingen och tog beslut syftande till att bevara fiskelägenas kulturmiljö.

Underlagsmaterial till beslut erhålls i början på 1970-talet genom länsstyrelsens inventering av de cirka 250 fiskelägena och 1700 bodarna på Gotland.

Under 1970-talet blev utgångspunkten för skyddet i fiskelägena att förhindra utbredningen av fritidsboende för att dessa inte skulle utgöra hinder för fisket och skada kulturhistoriska värden. Trots att det var de materiella lämningarna man skyddade fanns förståelsen för vikten av lägenas kulturella och sociala betydelse som ett bakomliggande tema.

Idag, efter en kraftig nedgång av husbehovsfiske och yrkesfiske används ett mycket litet antal bodar som fiskebodar, och då enbart av fritidsfiskare.

I takt med att fisket spelat ut sin ekonomiska roll för bodägarna har också fiskelägenas funktion förändrats.

Syftet med dessa nya riktlinjer för myndighetshanteringen vid förändringar i fiskelägenas får därför ett annat fokus än tidigare. Det är att säkerställs de kulturhistoriska värdena av en gammal bebyggelsemiljö vars funktion ändrats.