Detta kulturlandskap har medgivit en stor biologisk mångfald. Genom ändrade brukningsmetoder, utdikningar, borttagande av odlingshinder och genom en bebyggelseutveckling som inte beaktar naturens villkor riskerar mångfalden att utarmas.
Biologisk mångfald syftar både på arternas livsmiljöer som arterna i sig. Ett av miljökvalitetsmålen heter Ett rikt växt- och djurliv och innebär att arterna ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Arternas livsmiljöer samt deras funktion och processer ska därför värnas.
I miljömålen anges att det är naturtyperna lövängar (även igenväxta och sådana som numera betas), kalkbarrskogar, hällmarkstallskogar, betad skog, alvarmarker, havsstrandängar, källmyrar och agmyrar som man främst bör inrikta sig på att skydda och säkerställa.
De mest unika naturvärdena har ett starkt formellt skydd och regleras genom bestämmelser för exempelvis nationalpark, naturreservat, Natura 2000-områden och artskyddsförordningen.