De personer som av någon anledning inte kan ta hand om sina egna intressen i form av ekonomi och kontakter med myndigheter kan få en god man eller förvaltare. Personer som har en god man eller förvaltare kallas oftast för huvudman, eftersom det är kring denna huvudman som allt kretsar.
I Sverige är alla personer som har fyllt 18 år myndiga och begreppet omyndigförklaring avskaffades redan 1989. En omyndig kan endast vara en person under 18 år.
Nämnden och kansliet värnar om huvudmannens bästa, till sin hjälp har de den gode mannen eller förvaltaren. De två uppdragen skiljer sig något åt.
God man
En god man fungerar som en ställföreträdare för den som inte kan tillvarata sina intressen.
Om en myndig person, på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för denne. (11 kapitlet 4 § föräldrabalken).
Fråga om förordnande av god man uppstår ofta när en person, huvudman, inte klarar att själv sköta sina ekonomiska angelägenheter eller förvalta sina tillgångar.
Det kan gälla personer med demens, psykisk sjukdom, utvecklingsstörning m.m. Om huvudmannens hjälpbehov kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt, till exempel genom användning av fullmakt, skall god man inte förordnas.
Förvaltare
Begreppet omyndigförklaring avskaffades den 1 januari 1989 och ersattes med förvaltarskap. Uppdraget anpassas till behovet i det enskilda fallet och kan begränsas till att avse till exempel förvaltningen av en fastighet eller viss del av huvudmannens kapital. Den som får förvaltare förlorar bestämmanderätten över det som omfattas av förvaltarförordnandet men behåller i övrigt sin rättshandlingsförmåga.
Frågor om förvaltarskap handläggs av överförmyndarnämnden och domstol enligt i stort sett samma mönster som vid förordnande av god man. En grundförutsättning är att den det gäller har ett hjälpbehov men att det inte anses tillräckligt att god man utses. Vid prövning av ärende om förvaltarskap gäller som huvudregel att huvudmannen, om det är möjligt, ska höras muntligen i tingsrätten. Vidare ska läkarintyg uppvisas och om det inte är obehövligt, yttrande inhämtas från make eller sambo och barn, överförmyndarnämnden och vårdinrättning. Om det behövs ska också yttrande inhämtas från andra närstående samt socialtjänst eller omsorgsverksamhet.
För förvaltarens redovisningsskyldighet till överförmyndaren gäller samma krav som för god man. Detsamma gäller ersättning för arvode och omkostnader.
