Linde, Kulturmiljöprogram Gotland

Linde socken består av odlingsbygd och kuperad skog. I socknens norra del går kalkberget i dagen. Lindeberget (Linde klint) har sin högsta punkt 63 meter över havet.

Vid sidan av jordbruket har brytning och bränning av kalk förekommit i socknen. Rester efter kalkugnar finns främst i norr.

Sedan 1930-talet har vissa perifert liggande åkrar tagits ur bruk, men därutöver har inga större markförändringar skett i området.

Dagens bebyggelse härstammar huvudsakligen från 1800-talet och är mestadels uppförd i sten.

Käldurgrannlaget har en tät bebyggelsemiljö med flera intressanta byggnader från olika tidsåldrar.

Bebyggelsen vid Duckarve, Rangsarve, Hägvalds och Odvalds består av många storbyggda gårdsparter med rejält tilltagna manbyggnader i sten från 1700- och 1800-talet, varav ett par i två våningar med brutna tak, en egenhet för Linde.

Namnet

Namnet Linde (1300-talet Lindum) syftar på en eller fler lindar.

• Källa: Svenskt Ortnamnslexikon/Ortnamn på Gotland. 

Området, som består av större delen av Linde socken samt en insprängd del av Lojsta socken vid Åse, är till stor del ett bördigt jordbrukslandskap.

Dominerande i det relativt öppna landskapet är det skogsklädda Lindeberget, Gotlands största inlandsklint med vid utsikt över nejden. Inom området finns en betad hagmark om fem hektar som kommit med i ängs- och hagmarksinventeringen.

• Den relativt täta fornlämningsmiljön visar att området kontinuerligt brukats sedan äldre järnålder.
• Här finns också kända vikingatida boplatser och medeltida bebyggelselämningar.
• De flesta av socknens 1700-talsåkrar odlas än i dag.
• Spår av äldre brukande är till del avläsbart i den nuvarande terrängen.
• Delvis ålderdomligt vägnät.
• Kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer från 1700- och 1800-tal, oftast i ursprungligt läge.
• Området innehar stora skönhetsvärden.
• Här finns också pedagogiska värden.
• Området är lättillgängligt och av stort värde för fri lufts liv och turism.