Hall, Kulturmiljöprogram Gotland

Vid sidan av jordbruket har skogen och fisket historiskt spelat stor roll för socknens gårdar. Genom den goda tillgången på skog har man i alla tider kunnat sälja trä och trämaterial.

Vid fiskeläget i Hall samlades även borgare från Visby och fiskare från fastlandet samt Estland.

Bränning av kalk och tjära var också betydelsefull. I området finns ett flertal kalkugnar och sojden.

Socknen uppvisar en ovanligt enhetlig bebyggelse. Gårdarnas bostadshus och ladugårdar är byggda inom en relativt begränsad tid och få nytillskott har tillkommit under de senaste 100 åren. Eftersom socknen är skogsrik byggde man länge i bul- och knutteknik, byggnader som till del ännu finns kvar.

Stenhusbyggandet slog igenom sent. Ladugårdarna i sten byggdes senare, efter det att spåntaken konkurrerat ut agtaken på 1870-talet.

Namnet

Hall (på 1300-talet Haldrin) är bildat av dialektordet hall, i betydelsen klippa, häll, sten. Troligen är klinten vid Hallshuk namnets bakgrund.

• Källa: Svenskt Ortnamnslexikon/Ortnamn på Gotland.

Fornlämningar visar på kontinuerligt boende och brukande alltsedan stenålder. Spännande fynd finns också från vikingatid.

Efter skiftena på 1800-talet utvidgades åkermarken, då ängs- och hagmark togs i bruk. Viss myrmark dikades också ut.

Under 1900-talets lopp har man genom täckdikning fått större sammanhängande åkerområden. Åkrar i socknens utkant har övergivits.

Innanför den markanta klintsluttningen utbreder sig ett platålandskap med betesmarker, åkrar, myrar och skogar i mosaik. Vegetationen är mångformig.

Hagmarkema i området har till stor del karaktären av glesa kalkhälltallskogar oftast med relativt extensivt bete eller med upphörd hävd. Inslag av grunda kalkfuktängar, agmyrar och källkärr är typiskt.

Flertalet av de områden som avgränsats i ängs- och hagmarksinventeringen omfattar upp till några tiotals hektar, några områden uppgår till ett eller ett par hundra hektar.

Vid sidan om dessa utmarksbeten finns lövrika före detta inägomarker med ek och hassel, vilka i många fall hävdas med bete.

Mindre partier havsstrandäng ingår också i beteshagar inom området.

Åkermarkerna inom området är mestadels småskaliga.

• Täta fornlämningsmiljöer visar på kontinuerligt boende och brukande sedan stenålder.
• Här finns kända boplatser från stenålder, äldre järnålder och vikingatid i anslutning till och med kontinuitet i dagens bebyggelse.
• En stor del av det gamla kultur landskapet finns kvar.
• De flesta åkrar som odlades i slutet av 1600-talet brukas än i dag.
• Stor areal naturlig betesmark.
• Spår av äldre brukande är lätt av läsbar t i nuvarande terräng.
• Småskalig arrondering.
• Ålderdomligt vägnät.
• Kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer till största delen i ursprungligt läge med ålderdomliga drag och för trakten och norra Gotland bibehållen tradition.
• Området innehar stora skönhetsvärden.
• Det väl bibehållna kulturlandskapet med sina ålderdomliga drag och sin påtagliga kontinuitet från äldsta tider har ett stort pedagogiskt värde.
• Området är lättillgängligt och av mycket stort värde för friluftsliv och turism.