Gammelgarn
Gammelgarn är en kustsocken, vid basen på en halvö med kust i söder och i norr. Östergarns socken i öster utgör halvöns yttre del. I väster gränsar Gammelgarn till Ardre och i norr till Kräklingbo.
Gammelgarn är en odlings- och skogsbygd, där kalksten går i dagen, med raukar och kalkhällar.
Vid sidan av jordbruket har fiske och kalkbränning spelat en stor roll för bygden. Här finns också strandängar och allvarmarker.
Namnet
Namnet Gammelgarn (1300-talet Gamblagarn) kommer troligen från Garn som avsåg området som utgörs av denna socken och Östergarns socken. Det fornspråkliga ordet garn, (betydelsen tarm) är här använt i överförd betydelse om smala uddar, vikar eller öar. Det kan avse en smal landtunga mellan Storemyr och en forntida vik i norr - eller den nordöstliga viken av denna myr.[1]
[1] Mats Wahlberg, Svenskt ortsnamnslexikon.
Bebyggelsens framväxt
Genom täckdikning under 1900-talet fick åkermarken större sammanhängande ytor, framför allt i norr, medan alltför avlägset liggande åkrar och åkrar med sämre förutsättningar lades ned och övergick till bete.
Under 1800-talets slut och 1900-talets början tillkom en del småfastigheter intill vägarna på vissa utmarksområden.
Gammelgarns historia
Området har nyttjats av gotlänningar sedan stenåldern. Skattfynd från vikingatid finns också.
Från nedgångsperioden under 1500- och 1600-talen är tio ödegårdar kända. Andelen ödegårdar i socknen har räknats till över 30 procent och Gammelgarn tillhör därmed en av de mest drabbade socknarna på Gotland under denna tid.
Odlingslandskapet: Gammelgarn
Inslaget av betespräglad alvarmark är stort, ofta ligger alvarmarken i kombination med betad skog. En mindre del av alvarmarkerna har idag en god hävd.
Värdekriterier: Gammelgarn
- Området har kontinuerligt brukats sedan yngre bronsålder-äldre järnålder.
- Stor del av det gamla kulturlandskapet är kvar i och med att få förändringar skett i samband med 1800-talets skifte.
- Spår av äldre brukande är län av läsbar t i terrängen.
- Många av 1700-talets åkrar odlas ån.
- I många fall är bebyggelselägena desamma som under 1700-talet.
- Vägnätet är mycket litet förändrat sedan 1700-talets början.
- Bibehållen småskalig arrondering.
- Stor areal naturlig betesmark.
- Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer.
- Äldre järnåldersgårdar med kontinuitet in i medeltid.
- Området har pedagogiska värden och stora skönhetsvärden.
- Det är lättillgängligt och har stor betydelse för friluftsliv och turism.
