Region Gotland
Reception och regionupplysning
Visborgsallén 19
621 81  Visby
Telefon: 0498-26 90 00
E-post: regiongotland@gotland.se Lämna dina synpunkter

Gammelgarn

Gammelgarn är en kustsocken, vid basen på en halvö med kust i söder och i norr. Östergarns socken i öster utgör halvöns yttre del. I väster gränsar Gammelgarn till Ardre och i norr till Kräklingbo.

Gammelgarn är en odlings- och skogsbygd, där kalksten går i dagen, med raukar och kalkhällar.

Vid sidan av jordbruket har fiske och kalkbränning spelat en stor roll för bygden. Här finns också strandängar och allvarmarker.

Namnet

Namnet Gammelgarn (1300-talet Gamblagarn) kommer troligen från Garn som avsåg området som utgörs av denna socken och Östergarns socken. Det fornspråkliga ordet garn, (betydelsen tarm) är här använt i överförd betydelse om smala uddar, vikar eller öar. Det kan avse en smal landtunga mellan Storemyr och en forntida vik i norr - eller den nordöstliga viken av denna myr.[1]


[1] Mats Wahlberg, Svenskt ortsnamnslexikon.

 

 

Bebyggelsens framväxt

Genom täckdikning under 1900-talet fick åkermarken större sammanhängande ytor, framför allt i norr, medan alltför avlägset liggande åkrar och åkrar med sämre förutsättningar lades ned och övergick till bete.

Under 1800-talets slut och 1900-talets början tillkom en del småfastigheter intill vägarna på vissa utmarksområden.

Gammelgarns historia

Området har nyttjats av gotlänningar sedan stenåldern. Skattfynd från vikingatid finns också.

Från nedgångsperioden under 1500- och 1600-talen är tio ödegårdar kända. Andelen ödegårdar i socknen har räknats till över 30 procent och Gammelgarn tillhör därmed en av de mest drabbade socknarna på Gotland under denna tid.

Odlingslandskapet: Gammelgarn

Inslaget av betespräglad alvarmark är stort, ofta ligger alvarmarken i kombination med betad skog. En mindre del av alvarmarkerna har idag en god hävd.

 

Värdekriterier: Gammelgarn

  • Området har kontinuerligt brukats sedan yngre bronsålder-äldre järnålder.
  • Stor del av det gamla kulturlandskapet är kvar i och med att få förändringar skett i samband med 1800-talets skifte.
  • Spår av äldre brukande är län av läsbar t i terrängen.
  • Många av 1700-talets åkrar odlas ån.
  • I många fall är bebyggelselägena desamma som under 1700-talet.
  • Vägnätet är mycket litet förändrat sedan 1700-talets början.
  • Bibehållen småskalig arrondering.
  • Stor areal naturlig betesmark.
  • Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer.
  • Äldre järnåldersgårdar med kontinuitet in i medeltid.
  • Området har pedagogiska värden och stora skönhetsvärden.
  • Det är lättillgängligt och har stor betydelse för friluftsliv och turism.