Eksta

Socknen består av slättbygd och skog i väster. Inom område förekommer åtta olika naturliga fodermarker, av vilka de flesta har en god hävd.

Vid sidan av jordbruket har här liksom på övriga håll fisket spelat en stor roll under framför allt självhushållets dagar. De stora öarna utanför kusten gav extra bete och ägdes sedan gammalt av bönder i Eksta.

Eksta socken är känd för sina stolta byggnadstraditioner. Här finns en mängd storbyggda gårdar, vilka antingen hyser tvåvånings enkel- eller parstugor med nedervåning från 1700-talet och salsvåning påbyggd vid 1800-talets mitt eller breda hus med flerdelad plan och källare från 1800-talets senare del.

Intressanta gårdsmiljöer av den första kategorin är Grymlings, Uggards, Mellings (nedbrunnen), Bjärges, Tomsarve och Hajdstäde. Till den andra kategorin hör Bjärges, Rondarve och Hägur. Eksta har även en intressant trähustradition med många bulladugårdar och inpanelade bulhus. Mitt i Eksta ligger byggnadsminnet Ferdinand Petterssons Mekaniska Verkstad från 1900-talets början.

Till området hör också Norrgarde i Sproge, där den södra parten, som är byggnadsminne, har en ovanligt välbevarad gårdsmiljö med byggnader i sten och bulteknik från 1700- och 1800-talet.

Namnet

Namnet Eksta (1300-talet Eüxsta) är övertaget från en försvunnen gård med namnet Este. Detta namn syftar i sin tur på  Aist  - ett våldsamt rinnande vattendrag. Gården låg vid en å som fortsätter ut över klintkanten. När det ursprungliga namnet blivit obegripligt har det förändrats till ek +sta(d).

• Källa: Svenskt Ortnamnslexikon/Ortnamn på Gotland.

Eksta socken har varit bebodd sedan stenåldern. En uppmärksammad boplats från mesolitisk tid ligger vid Ajvide.

Ekstakusten norr om Skansudd består av sand och grus. Längre norrut börjar en låg klint av lerig kalksten beväxt med skog.

Innanför strandskogsbältet vidtar ett svagt böljande relativt öppet och bördigt småskaligt jordbrukslandskap med åkrar liggande centralt omkring de ofta stora gårdarna och med betesmarker i utkanterna vid skogsområdena.

Inom detta bevarandeområde förekommer åtta olika naturliga fodermarker, av vilka de flesta har en god hävd.

Vid Hägur ligger Burgänget om fem hektar och objekt Eksta 20 i ängs- och hagmarksinventeringen innehåller en hektar svagt hävdad slåttermark.

Området innefattar den centrala delen av Eksta socken samt den nordligaste delen av Sproge socken.

• Täta fornlämningsmiljöer i området visar på kontinuerligt nyttjande och brukande sedan stenålder.
• Här finns ett stort antal fornåkrar och husgrunder från järnålder med tillhörande stensträngssystem, ett flertal kända vikingatida bebyggelselågen samt kända medeltida bebyggelselämningar.
• Större delen av 1700-talets åkrar odlas än.
• Spår av äldre brukande är oftast lätt avläsbart i terrängen.
• Småskalig arrondering.
• Till stora delar ålderdomligt vägnät.
• Ett stort antal kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer från 1700-1800-tal, oftast i ursprungligt läge och med ålderdomliga bygdetypiska drag.
• Området har stora skönhetsvärden.
• Det har också stora pedagogiska värden.
• Det är lättillgängligt.
• Det är av stort värde för turism och friluftsliv.