Alskog har varit brukad odlingsbygd sedan lång tid tillbaka. I sockens norra del växer barrskog.
Bebyggelsen i Alskog härstammar från 1700-talets slut, 1800-talet och 1900-talets början med få sentida tillskott.
Manbyggnaderna är ovanligt storbyggda med smala höga tvåvånings parstugor som dominerande inslag i det öppna landskapet Många av dessa hus har dessutom stora bakbyggen, innehållande kök, brygghus med mera.
Äldre byggnadsmetoder används i bulhus och yngre i hus med snickarglädje i olika utförande från detta sekels början.
Vid Rommunds finns en välbevarad gårdsmiljö, där även bakbygget har två våningar. Så ser det också ut vid Ollajvs.
Snausarve är en från 1850-talet förändrad gårdsmiljö, med tvåvånings parstuga byggd i ett sammanhang och vinkel byggd ladugård med portlider.
Kalkbrytning och bränning av kalk för eget behov har förekommit i socknens utmärker.
Namnet
Namnet Alskog (1200-talet Alsku, runinskription på guldarmring) består av Al/ål, i betydelsen revel/ås. Efterledet sko/skog kan å enda sida syfta på skog – alternativt något täckt, skyddat.