Region Gotland
Reception och regionupplysning
Visborgsallén 19
621 81  Visby
Telefon: 0498-26 90 00
E-post: regiongotland@gotland.se Lämna dina synpunkter

Eke sockens historia

Lösfynd i de centrala delarna av området vittnar om att området under stenålder ingått som resursområde till stenåldersboplatserna i Grötlingbo socken, söder om Eke.

Bronsålder - järnålder

Från bronsålder finns rösen och enstaka skeppssättningar längs den forna kusten. Ett flertal malstenar i området, lösfynd samt fornåkrar på gränsen till Rone visar på aktivt brukande under sen bronsålder-tidig järnålder.

I utkanten av den nuvarande bebyggelsen finns rester av ett flertal gårdar från äldre järnålder med husgrunder och mer eller mindre bevarade stenssträngsystem, som gårdarnas inägomark. Både i anslutning till husgrunderna men också långt från dessa ligger mindre gravfält och enstaka stensättningar.

Vikingatid

I området har ett flertal fynd av silverskatter samt lösfynd från vikingatid gjorts - tre i söder, ett intill kyrkan samt ett norr om Gandarve i områdets norra del - alla troligen visande på boplatser under denna tid.

Från samma tid kan ett antal slipskårestenar eller stenar med slipytor, koncentrerade till två ställen intill kusten, vid Petsarvebod samt norr om Bybod, härstamma. Dessa två områden torde kunna indikera vikingatida, kanske också medeltida, hamnlägen.

Medeltid

Medeltida bebyggelselämningar förutom kyrkan finns i Petsarve. Åtminstone sex gårdar låg öde under kortare eller längre tid under de svåra åren på 1500- och 1600-talet.

1600-talet

Enligt Revisionsboken från 1653 fanns det 18 gårdar, elva skattehemman och sju kronohemman. Kronohemmanen hade alla tidigare legat öde, men vid denna tid gällde detta endast två av dem. Gårdarna var i allmänhet små till medelstora. Störst i hela området var Bölske i Eke socken med 33 tunnland åker och 60 mansslätt äng.

1700-talet

Skattläggningskartan från 1703 visar att små åkrar låg samlade intill gårdar, men det var också mycket vanligt med åkrar i ängs- eller hagmark en bra bit ifrån gården. Bortom åkermarken vidtog ängsmarker och därefter hagmark, vilken tycks ha upptagit en något större areal än ängsmarken.

Bebyggelselägena från 1700-talet är i dag i stort desamma, något som också gäller större delen av vägnätet och åkermarken.

1800-talet

Under 1800-talet, efter skiftena, skedde en markant uppodling av området på bekostnad främst av ängsmark men också en del hagmark. Tillsammans med senare utdikningar och uppodling av myrar i områdets norra del, blev uppodlingsgraden tämligen stor.

Vid 1800-talets slut och 1900-talets början ökade antalet småfastigheter i området och mindre industrier uppkom – i samband med att järnväg till Havdhem anlades.

1900-talet

Under 1930-talet var uppodlingsgraden fortfarande mycket hög. Sedan dess har en viss nedläggning skett av åkrar med sämre läge eller jordmån.