Kontakt

Samhällsbyggnadsförvaltningen
Besöksadress: Visborgsallén 19, 621 81 Visby 

Maria James
Regionantikvarie
Telefon: 0498-26 90 00
E-post: maria.james@gotland.se

Region Gotland
Reception och regionupplysning
Visborgsallén 19
621 81  Visby
Telefon: 0498-26 90 00
E-post: regiongotland@gotland.se Lämna dina synpunkter

Lindes historia

Lindeområdet tycks ha tagits i besittning någon gång mellan bronsålder och äldre järnålder.

Enstaka bronsåldersfynd vid Smiss i söder och skärvsten samt enstaka rösen eller högar i väster kan tyda på mer eller mindre långt uppehälle i området under bronsålder.

Under äldre järnålder har större delen av området utnyttjats. Här finns i dag rester efter fem till sex gårdar från denna tid med husgrunder och till del bevarade stenvastar, rester av det hägnadssystem som en gång skyddat inägomarken.

Bosättningen har främst varit koncentrerad till områdets södra del med lämplig jordmån. Norr därom på gränsen till skogslandet finns ett flertal gravfält av vilka Rojrhagen i öster är det mest kända. Vid fara har man kunnat använda de två fornborgarna på Lindebergets krön.

Vikingatid

Den vikingatida bosättningen har varit spridd över så gott som hela socknen, av de sju fynd av vikingatida silverskatter att döma. De flesta vikingatida boplatser ligger i anslutning till dagens bebyggelse. Även de enstaka slipskårestenar som återfinns i områdets östra delar torde härstamma från samma tid.

Medeltid

Från medeltid är endast kyrkan och den intilliggande prästgårdsruinen kända. Namnet Fånggård vid Hässelby i söder kan tyda på medeltida bosättning liksom en ej undersökt ruinkulle vid Hägvalds.

1600-talet

Vid 1600-talets mitt fanns i området elva skattehemman och två kronohemman. Gårdarna var i allmänhet medelstora. Störst var Hägvalds och Myrungs med 18 resp. 24 tunnland åker och 50 mansslätt äng vardera. Vid denna tid var endast en av gårdarna delad i parter. De båda kronohemmanen Petes och Kölder låg öde.

1700-talet

Skattläggningskartan från 1703 visar på små åkrar i närheten av gårdarna, men även enstaka åkrar liggande längre bort i ängs- eller hagmark. Där åkermarken tog slut vidtog vidsträckta ängsmarker och därnäst den inhägnade hagmarken, som upptog ungefär lika stora arealer som ängsmarken. Norr om Lindeberget och Duckarve vidtog myr- och skogsmarker.

Bebyggelselägena i dag är i de flesta fall desamma som vid 1700-talets början. De flesta 1700-talsåkrar odlas ännu medan vägnätet endast till en del är bevarat från denna tid.

1800-talet

Genom uppodlingen efter laga skifte på 1800-talet förvandlades större delen av ängsmarken och även en hel del hagmark till åker. Myrområden dikades ut och odlades upp. Genom ökad partklyvning och annan nybebyggelse tillkom mindre ställen i anslutning till nya eller gamla vägslingor.