Den största samlingen byggnader finns i ”fiskeläget” längst norrut, där tre båthus och ett tiotal bodar av varierande storlek och ålder är samlade ovanför ett tiotal bryggor.
Förutom tre äldre träbodar är det flesta bodarna byggda kring sekelskiftet och fram till mitten på 1900-talet. Här bedrevs husbehovsfiske av arbetare från kalkindustrin samt yrkesfiske.
I ett kulturhistoriskt perspektiv är Lergrav intressant genom dess koppling till kalkindustrins arbetare som visar att fler än bönderna och senare torparna hade behov av fiska för sitt husbehov.
Inventering 1973
Vid inventeringen 1973 fanns 19 bodar vilka användes som bod och åtta som användes som för enkel övernattning – samt 3 båthus. Det fanns ett tjugotal bryggor och en slip. Inga spår av gamla gistgårdar noterades men ett torrdass.
Vid tiden för denna inventering verkade nio personer som binärings- och husbehovsfiskare, men ingen yrkesfiskare i Lergrav.
Det fanns sammanlagt 55 båtar av olika slag varav två var traditionella tvåmänningar. 14 var kuttrar med en längd över 4 meter men här låg ingen trålare.