Byggnaderna donerades till föreningen 1965 av apotekare Ada Block i Visby, vilken tillsammans med sin husföreståndarinna då ännu bebodde gården sommartid.
Ada Block hade under sin tid som ägare restaurerat gården och inrett den med möbler och husgeråd, vilka till stor del funnits på gården i gammal tid.
När Ada Block avled 1968, erhöll Gotlands Fornvänner även inventarierna.
Bebyggelsen
Mangårdens bebyggelse består av ett boningshus med tillbyggd flygel i sten. Dessutom finns Hägdarvestugan, en hitflyttad flygel av trä.
Bostadshusets äldsta delar är sannolikt från 1797, då detta årtal finns inristat på spisen i lillkammaren. Genom en påbyggnad under 1820-talet fick huset sitt nuvarande utseendet, med övervåning i full längd och brant tegeltak.
Framför manbyggnaden och sammanbyggd med denna ligger en flygel, uppförd 1885. Den ersatte en äldre och mindre flygel på samma plats. Den inrymmer kök och brygghus.
I dess förlängning ligger en mindre byggnad, innehållande bl a avträde. Den äldsta delen av Hägdarvestugan, som torde vara uppförd omkring 1760, omfattar förstu, kammare och det högra rummet, vardagsstugan. 1830 byggdes det vänstra rummet, nystugan.
Fägården
På fägården, eller storgården, fanns tidigare en äldre ladugård i skiftesverksteknik, vilken dock befann sig i så dåligt skick att den måste rivas 1969.
Den nuvarande ladugården, som är av ungefär samma storlek och utseende som den ursprungliga, flyttades 1982 till gården från Levide i Etelhem.
Bottenvåningen är från cirka 1880, medan det höga höloftet kom till på 1930-talet. Tröskvandringen på ladugårdens baksida uppfördes i början av 1800-talet.
Tomten
Lillgården avgränsas från storgården av en meterhög putsad stenmur. På storgården finns en brunn med träöverbyggnad, ur vilken vattnet på ålderdomligt sätt hämtas upp med "brunnsvind" och hink.
Ett flertal rosenarter blommar sommartid intill manbyggningens stenväggar. Vid den tjärsmorda Hägdarvestugan står vita jakobsliljor.
Den på de gotländska bondgårdarna så vanliga kryddgården finns mellan manbyggningen och Hägdarvestugan.
KÄLLA: Petes Hablingbo, Länsmuseet på Gotland, http://www.gotmus.i.se/museigard/petes/petes.htm
