Kontakt

Samhällsbyggnadsförvaltningen
Besöksadress: Visborgsallén 19, 621 81 Visby 

Maria James
Regionantikvarie
Telefon: 0498-26 90 00
E-post: maria.james@gotland.se

Region Gotland
Reception och regionupplysning
Visborgsallén 19
621 81  Visby
Telefon: 0498-26 90 00
E-post: regiongotland@gotland.se Lämna dina synpunkter

Angas historia

I Anga odlas en övervägande del av 1700-talets åkrar än i dag. Från år 1700 skedde en stark befolkningsökning i socknen, vilket ledde till en omfattande partklyvning.

Vid 1800-talets skifte lades mindre åkrar ihop till större enheter, en hel del före detta ängsmark och även hagmark omvandlades till åker. Myrar dikades ut och odlades upp. Trots detta har landskapet behållit sin småskalighet.

Lösfynd från neolitikum (yngre stenålder) och bronsålder, enstaka skärvstensrösen i anslutning till odlingsbygden och ett bälte av stora bronsåldersrösen längs den forntida kusten vittnar om att området nyttjats sedan slutet av stenålder till början av bronsålder.

 

Under äldre järnålder var bebyggelsen uppdelad i en central bygd och tre till fem isolerade ensamgårdar. Den större centralt liggande gårdsgruppen bestod troligen av sju gårdar med i snitt 26 ha inägomark per gård. Inom inägoområdena finns i dag på tre skilda ställen förhistoriska åkrar, troligen rester av ett större åkersystem. Endast en mindre del av inägomarken (1-2,5 ha) användes till åker.

 

Kraftiga kulturlager och åkerterrasser visar att åkrarna odlades intensivt. Förmodligen besåddes hela eller större delen av åkern årligen. Den lägre och längre bort belägna delen av inägomarken var troligen ängsmark. Fornåkersystemet är rester av ett äldre kulturlandskap under tiden sen bronsålder till tidig järnålder.  De ensamliggande gårdarna, framför allt de minsta, kan vara resultat av en inre kolonisation under äldre järnålder.

 

Om vikingatida aktivitet vittnar förekomst av lösfynd i anslutning till de historiska gårdarna. Området innanför Sandviken var under denna tid troligen en hamnplats. För detta talar bland annat namnet Snäckänge, båtlänningar och ett flertal gravfält i närheten. Det största gravfältet, Trullhalsar, har över 350 gravar.

 

Innanför Skarnvik finns rester av en gård som troligen existerat under vikingatid-medeltid. Några bebyggelselämningar från medeltid förutom kyrkan finns annars inte. Namnet Stenstu kan dock tyda på att en stenbyggnad funnits på gården under medeltid.

 

Den medeltida agrarkrisen innebar en minskning av antalet gårdar från tretton till elva. Under 1600-talet tillkom en gård, som senare försvann.

 

Omkring 1650 fanns tolv gårdar i socknen, alla skattehemman. Endast två av gårdarna var då delade i parter. Av gårdarna var Bendes med 24 tunnland åker och 36 mansslätt äng plus ett flertal utanför brukade ängsområden den största.

 

Skattläggningskartan från 1700 (cirka) visar på små åkerlappar i nära anslutning till gårdarna och endast få perifert liggande åkrar, därnäst ängs- och hagmark. Bebyggelsen, som låg i anslutning till vägarna, har alltsedan 1700-talet i stort behållit sitt ursprungliga läge, något som också gäller det centralt belägna vägnätet.

 

En övervägande del av 1700-talets åkrar odlas än i dag. Från år 1700 skedde en stark befolkningsökning i socknen, vilket ledde till en omfattande partklyvning.

 

Genom 1800-talets laga skifte lades mindre åkrar ihop till större enheter, en hel del före detta ängsmark och även hagmark omvandlades till åker. Myrar dikades ut och odlades upp. Trots detta bibehöll landskapet sin småskalighet.

 

Vid 1800-talets slut-början av 1900-talet tillkom en del småfastigheter längs vägarna på före detta utmark. Förändringarna i området har alltsedan dess varit mycket små. Endast mindre och sent uppodlade åkrar med dålig mark har i dag återgått till bete eller övergivits.