Vi som jobbar med ungdomar mellan 18-25 år på Gotland märker att många av dem inte mår bra.
Enligt Socialstyrelsens senast tillgängliga statistik för åren 1997-2002 ligger Gotland högst när det gäller självmord bland unga under fyra av de sex åren - Varför är det så? Beror det på att arbetslösheten bland unga på Gotland är högre än riket i övrigt? Kan det bero på bostadsbrist? Har ungdomar på Gotland sämre möjligheter till fritidssysselsättningar? Beror det på skolan, eller är det samhällets stöd till föräldrar som brister?
Vad det än beror på så rimmar det illa med Gotland ambition att marknadsföra sig som en kommun med bra livskvalité. I så fall ska denna ambition gälla för alla åldersgrupper och inte bara för friska pensionärer .
Vårt förslag är:
Skoldirektör Peter Molin anför i förslag till yttrande bl a följande:
Förslagsställarna riktar uppmärksamheten mot ett mycket viktigt område inom samhället. Det samhälle som ungdomar idag växer upp i har många fördelar men också många sidor som kan bli problematiska om man inte känner sig delaktig i det som händer. Familjesituation och komplicerade levnadsförhållanden (marginalisering, utslagning, droger) påverkar barn och ungdomar direkt och indirekt.
Inom BUNs område arbetar man idag aktivt med barn och ungdomars livssituation upp till 19-20-års ålder, då de lämnar gymnasieskolan, t ex i form av kurser och utbildningar kring frågorna om livskunskap, livsstil och värderingar.
Den verksamhet som bedrivs inom det individuella programmet Trojaborg är betydelsefull, och i den nya gymnasieskolan aviseras att det individuella programmet också bli ett heltidsprogram för att bl a ge sina elever en meningsfull sysselsättning och bättre kompetens. I årets elevenkät får verksamheten vid Trojaborg mycket goda omdömen från eleverna (4,87 på en 6-gradig skala).