Tema: Biologisk mångfald

Syfte: Att möjliggöra hävd av ängs - och hagmark på traditionellt vis för att på så vis bevara ett kulturlandskap men en rik biologisk mångfald.

Beskrivning:
Naturbetesmarker och slåtterängar hör till vårt lands allra artrikaste naturmiljöer. Men för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras, måste dessa marker även i framtiden skötas på traditionellt sätt med bete och slåtter. Om hävden (skötseln) upphör, minskar många växter och djur snabbt i antal, markerna växer igen, och det öppna, varierade landskapet går förlorat. Här på Gotland har vi till skillnad från fastlandet fortfarande kvar förhållandevis stora arealer naturliga slåtter- och betesmarker.

I inventeringen år 1998 påträffades närmare 39 000 hektar värdefulla ängs- och hagmarker. Arealen ren ängsmark var dock bara 360 hektar. Ett gotländskt änge kan hysa mer än 5000 arter djur och växter. En del växtarter, till exempel späd ögontröst och svensk ögontröst, är dessutom specifikt anpassade till slåtterhävd och ställer krav på att vissa särskilda förhållanden är uppfyllda på ängarna.

Ängs- och hagmarkerna har inte längre ett så stort ekonomiskt värde som de hade på den tiden då slåtter och betesmarkerna levererade allt foder till bondens nötkreatur.
Idag är istället de gotländska ängena populära utflyktsmål, främst på våren och och under försommaren. I ängena träffas man även för att arbeta tillsammans med fagning (vårstädning) och slåtter enligt de gamla traditionella arbetsmetoderna med lie och räfsa.

Goda erfarenheter:
Ja, ängs- och hagmarkerna utgör idag en viktig del av den gotländska naturen och de rymmer en ovanligt rik flora och fauna.

Fallgropar och svårigheter:
Att föra kunskapen vidare om hur ängs- och hagmarker skall skötas (hävdas).

Resultat:
Ger förutsättningar för bevarandet av den biologiska mångfalden på Gotland. Projektet är avslutat. En slutlig sammanställning finns hos Länsstyrelsen.