Riktlinjen syftar till att ta hänsyn till vindbrukets mentala påverkan som delvis har med avstånd att göra. Denna påverkan ligger utanför de annars styrande hälso- och säkerhetsaspekterna, men kan ändå ha effekter på människors upplevelse av välbefinnande. Det är inte ovanligt att vindkraftverken är mer än dubbelt så höga idag än vid den tidpunkt när de tidigare riktlinjerna formulerades.

Det är också rimligt att anta att det skett en viss tillvänjning bland befolkningen till vindbruket, som en mer eller mindre naturlig del av landskapet och det allmänna medvetandet. Det är därför rimligt att hänsyn också tas till dessa omständigheter och att det finns en viss flexibilitet i bedömningen av lämpliga hänsynsavstånd mellan vindkraftverk och bostäder.

• Vid prövning och planering av vindbruk ska ett hänsynsavstånd på 1.000 meter mellan vindkraftverk och befintliga och planerade bostadshus eftersträvas.
• Avvikelser från hänsynsavståndet 1.000 meter kan i vissa fall godtas, ned till 500 meter, med hänsyn till:
  • helt eller delvis avskärmande landskapselement eller topografi,
  • förhärskande vindriktning,
  • om det gynnar en bättre helhetslösning vad gäller utnyttjandet av områdets vindpotential eller placering i landskapet eller
  • om det avser avstånd mellan eget verk och egen bostad.
• Ju fler kriterier för avvikelse från hänsynsavståndet 1.000 meter ett planerat projektet uppfyller desto större avvikelse kan godtas.
• Vid bedömning av avvikelser från hänsynsavståndet 1.000 meter ska även verkens höjd och antal, som ses från förekommande bostäder, beaktas.